Bangladeshrappport Barbro Henriksson

2009-05-26 Anna Lindström, utsedd rapportör på FRU-mötet med justering av Barbro H

Bangladesh-rapport  FRU-möte 29 januari 2009 – presentation av Barbro Henriksson

Kvällens presentation ”Bybaserad rehabilitering i Bangladesh – de 68 000 byarnas land” gjordes av Barbro Henriksson, sjukgymnast som arbetat i 16 år i Bangladesh 1994-2007 i PMU InterLife’s Disability Programme. Jobbet har omfattat verksamhet för CBR-utbildning och yrkesutbildningskurser samt hjälpmedelstillverkning.

Bangladesh har 150 milj invånare som finns på en tredjedel av Sveriges yta. Det är verkligen byarnas land med ca 68 000 byar. Medellivslängden är 63 år. 60 milj människor lever på mindre än 1 USD per dag. Ris och fisk är basföda. Naturkatastrofer med cykloner och översvämningar återkommer varje år. Läskunnigheten sägs vara 20 %, men i praktiken är den högre och ligger mellan 40 och 50 %.

PMU Interlife är Pingstmissionens Utvecklingssamarbete som har haft ett Disability Programme i Bangladesh sedan 1980 då de i samarbete med Ministry of Social Welfare startade en yrkesutbildning för unga män med funktionsnedsättning. Det var ett års utbildning i snickeri, metallarbete, skrädderi, höns- och ankuppfödning m.m. Samtidigt byggdes en plastfabrik där många av de unga männen fick arbete efter avslutad träning. Utbildningen finns än idag och drivs nu helt av staten och innefattar även en verkstad för tillverkning av proteser och ortoser, ett tryckeri med en punktskriftpress och en mottagning för hörapparatsutprovning.

Barbro deltog i CBR-kursen vid ICH i Uppsala 1993 och när hon började jobba i Bangladesh 1994 infördes CBR i ett område ca 2 mil utanför huvudstaden Dhaka.WHOs CBR-manual fanns översatt till bengali och 2004 blev översättningen av David Werners bok Disabled Village Children klar och publicerades i 2000 exemplar.

Tre verksamhetsområden:
1)CBR för alla grupper, med barn som prioritet. Enkel hjälpmedelsverkstad (trä).

2)Utbildning & information med kortkurser, seminarier, bl.a. info till journalister för att de skulle skriva positiva artiklar i tidningar. Info-material togs fram på bengali. Nätverksarbete och nära samarbete med landets övriga handikapporganisationer.

3)Hjälpmedel och tillgänglighet. Tillverkning av hjälpmedel, nätverk för hjälpmedels-producerande organisationer i landet. Samarbete med den franska organisationen Handicap International och Centre for Disability in Development för hjälpmedels-försörjning, kapacitetsbyggande av små lokala organisationer i enkel hjälpmedelsteknik, bedömning av hjälpmedelsbehov samt tillverkning i samarbete med lokala snickare.

Upptagningsområdet för CBR-programmet täckte 45 byar à 1000 personer = 45 000 personer. Ca 2 % av befolkningen hade någon form av funktionsnedsättning. Det var vanligt med korrigeringar av gom- och läppspalt och klumpfot bland de nyfödda. Stroke var ofta före-kommande pga felnäring, stress mm. Självhjälpsgrupper (SHG) startades i olika byar. De som man inte kunde hjälpa i programmet remitterades till hjälp i huvudstaden.

Ett Gazipur Disability Network bildades 2001 med bl.a. flera olika NGOs som inte redan hade kunskap om funktionsnedsättningar. CBR-verksamheten fortsätter genom självhjälps-grupperna och genom Gazipur Disability Network.

Bambu användes som material för enkla hjälpmedel. Olika modeller för sitt och gång-hjälpmedel utvecklades för lokal tillverkning. Dessutom användes Paper Technology, en pappersteknik baserad på mjöl och vatten för t.ex. sitthjälpmedel.

Programmet hade också
-inkomstskapande aktiviteter
-utbildning för bybarnmorskor för att upptäcka missbildningar tidigt
-mammaklubb för mammor med barn med funktionsnedsättning
-ADL-träning för att lära sig att klara sig själv, med fokus på barn

Programmet satsade på kvinnor och kvinnogrupper, för kvinnorna hade det speciellt svårt. En idé om att göra kalendrar med foton från verksamheten för att visa på positiva förebilder i samhället resulterade i att kalendrarna delades ut till alla i CBR-programmet.

För hjälpmedel gjordes en satsning på att ge information om hjälpmedel och att bygga upp ett försörjningssystem i landet i projektet ”Assistive Device Web” som populärt gick under namnet ADWeb Interlife. Det var ett arbete som gjordes av svensken Johan Borg tillsammans med Saibal Salah Uddin. Info gavs om allt möjligt; från en lokalt byggd trehjulig utomhus-rullstol, tricycle för ca 1000-1500 kr till information om hur man tillverkar en enkel ortos av en plastflaska för att ge stöd till en svag arm eller ben. Projektet anordnade också träning för lokala snickare i speciella kurser. Arbetsterapiutbildning finns i Bangladesh och drivs av en organisation (Centre for the Rehabilitation of the Paralysed, CRP).

Centre for Disability in Development, CDD har tagit över delar av PMUs projekt i ett nytt projekt PROVAT som står för Provision for AT (assistive technology) in Bangladesh. Nu drivs det vidare med stöd från Handicap International (Frankrike). Man har fått ekonomiska medel till projektet från Japan och EU.

http://www.cdd.org.bd/index.php?option=com_content&view=article&id=84&Itemid=117

http://www.cdd.org.bd/attachments/054_Provat%20Print.pdf

http://www.handicap-international.org.uk/page_164.php

Nu har ca 250 lokala organisationer i landet lärt sig CBR. En viktig paraplyorganisation, National Forum for Organisations Working with Disability (NFOWD), är den starkaste sammanhållande länken för handikappfrågor i Bangladesh och anordnar bl.a. regelbundet internationella konferenser. DPO-organisationer (Disabled People’s Organisations) blir allt starkare och finns representerade i Bangladesh.

Barbro H, hennes man Jan-Erik och Johan B och Linnea B var de svenskar som ledde PMU InterLife’s handikapparbete i samarbete med nationella personer. De nationella arbetade med de olika delarna av projektet: hjälpmedelsverkstaden (20 pers), CBR-programmet (15 pers) och utbildningsverksamheten (5 pers). Projekten drevs med hjälp av Sida medel.

En av slutsatserna (Barbros) var projektets strävan att från början initiera och bygga nätverk med andra organisationer i landet för att därigenom få till stånd ett bra samarbete istället för dubbelarbete när det gällde de olika insatserna (CBR, hjälpmedelskunskap och inte minst träning-information/publikationer) på handikapp- och rehabiliteringsområdet.

Anna Lindström