Förstudie till projekt i Mocambique

2006-12-13

Rapport – Förstudie
Insats nr: 200603178
Insatsens namn: Förstudie, Stöd till handikappföreningen ADEMO

Beskrivning av förstudien
Syftet var att närmare undersöka hur FRU på bästa sätt kan bistå handikappföreningen Ademo i distriktet Monapo (LEO). Förstudien ska resultera i en projektplan som vidareutvecklas till en projektansökan.
Studien inleddes i Sverige med insamling av bakgrundsinformation och samtal med företag om eventuella samarbetsprojekt. Förstudien genomfördes sedan vid ett besök i Mocambique under perioden 23 september – 21 oktober 2006. Längsta tiden ägnades åt intervjuer, samtal och diskussioner med medlemmarna i föreningen Ademo i samhället Monapo och 10 byar i distriktet som är beläget i norra Mocambique. Intervjuer gjordes också med sjukvårdsansvarig, direktören för Monapos fabrik och andra personer som bott en längre tid i landet och som är kunniga på förhållanden och förutsättningar för personer med funktionshinder.

Har syftet med förstudien uppnåtts?
Syftet med förstudien har uppnåtts. Det blev allt tydligare att LEO har ett stort behov av olika åtgärder. I Monapo-Sede tillverkar de fortfarande olika handikapphjälpmedel och framför allt andra produkter, men enbart så att verksamheten kan gå runt. I övriga delar av distriktet har de inga aktiviteter. Utbildningsnivån är låg såväl på grundläggande nivå som i yrkesutbildning. De saknar basala hjälpmedel som kryckkäppar och rullstolar. De saknar kunskap för att klara sig bättre med sitt funktionshinder och de har inte resurser att starta olika aktiviteter, som kan ge dem inkomster.
Förstudien resulterade i en projektplan, se nedan, som ska utvecklas vidare till en projektansökan.
När ansökan beviljats och avtal upprättats kan projektet starta i februari 2008 och det planeras pågå till december 2010. Det är lång tid innan projektet kan starta för en verksamhet som fortlöpande behöver stöd för sin nyetablerade verksamhet. Det vore därför bra att utnyttja väntetiden för ett utbytesbesök med hjälp av schablonbidrag. LEO kan då studera svensk hjälpmedelsverksamhet, handikapporganisationer, dagcenterverksamhet och skyddade verkstäder för att få utbildning, inspiration, och idéer till den egna verksamheten. SvEO får möjlighet att fördjupa och bredda kunskapen om problem och förutsättningar i Monapo.

Metoder som har använts
För att få aktuell bakgrundsinformation om rehabilitering i Mozambique gjordes en intervju med en sjukgymnast som arbetar på den finska ambassaden i Maputo och med en dövtolk som är anställd vid socialdepartementet i Maputo. Medarbetare vid Afrikagrupperna i Nampula och en kontaktperson på Ilha de Mozambique intervjuades om regionala förhållanden. Jag kunde också föra ingående intervjuer och samtal om de lokala förhållandena med tre stycken nunnor, som jag bodde hos och åtta munkar som bodde mittemot. Genom dessa fick jag också möjlighet att träffa sjukhusläkaren som gav aktuell information om bl.a. HIV/AIDS-situa-tionen i distriktet. Jag träffade också fabriksledningen för Monapos enda fabrik för att diskutera arbetsmöjligheter för ADEMOŽs medlemmar.
Under dryga tre veckor besöktes föreningen ADEMO i distriktet Monapo. En av de första dagarna fick jag tillfälle att presentera förstudien och det framtida projektet för Monapos samtliga chefer, 28 stycken, vilket var mycket positivt. Den högste administrative chefen påtalade intresset och behovet för att projektet verkligen skulle bli av. Tiden användes sedan för att detaljplanera hur förstudien skulle genomföras, för planering av besök hos underavdelningar i tio mindre byar i distriktet och sist men inte minst för intervjuer, samtal och diskussioner om de problem som föreningen hade och hur de ville prioritera dessa.
Fem dagar användes för medlemsmöten i Monapo Sede och ute i byarna. Samtliga möten arrangerades på samma sätt. Ordföranden Sr Adelino kallade alla medlemmar till ett möte. Vid kallelsen fick de information om dagordningen och att de skulle tänka igenom vilka behov de främst ville ha hjälp med. Vid besöken i byarna närvarade ordföranden, sekreterare, två till tre andra medlemmar från Monapo Sede inklusive två kvinnor samt jag. I samtliga byar hade ordföranden ombesörjt att vi fick presentera projektet för den administrative chefen i byn. Mötet inleddes med en presentation av de närvarande och upprop av samtliga medlemmar, varvid medlemsförteckningen samtidigt uppdaterades. Mötet fortsatte sedan med föreningsinformation, inklusive information om HIV/AIDS. Därefter presenterades förstudien och det framtida projektet och den lokale ordföranden framförde vilka behov de prioriterat. Så följde en mer eller mindre livlig diskussion beroende på hur aktiva medlemmarna var i byn. Ordföranden och medlemmarna från Monapo Sede berättade om de framsteg de själva gjort och försökte på så sätt inspirera till aktiviteter i byn. Vi varje möte ställde jag frågan om kvinnornas behov och önskemål. Jag samlade också data om diagnos, handikappgrad, behov av hjälpmedel och rehabilitering. I den mån det var möjligt på den korta tiden gav jag också information om olika rehabiliteringsåtgärder som de själva och eller med ADEMOŽs hjälp kunde utföra, så att de kunde klara sig bättre i det dagliga livet.
De sista dagarna sammanfattades all information och alla behov som framförts. En djupare diskussion fördes med ledningen för Ademo om utbildning och utrustning som behövs för att höja kvalitén i verkstäderna. En viktig fråga var också försäljningsmöjligheterna för de produkter som de tillverkar och önskar tillverka.

Rapportering av förstudien
En muntlig underhandsrapport av studien lämnades till LEO innan avresan. En muntlig rapport och bildvisning ska göras till SvEO och till Hjälpmedelsinstitutet, som bidragit med egeninsatsen. En skriftlig rapport ska överlämnas till SvEO och den ska även översättas till portugisiska och sändas till LEO.

Kvinnors respektive mäns deltagande i studien
Insamling av bakgrundsdata hämtades från såväl kvinnor som män. Vid arbetet med föreningen ADEMO har kvinnor och män deltagit, men det var mer självklart att få uppgifter från männen. De var också mer aktiva i verkstads- och föreningsarbetet. Kvinnorna hade en mer tillbakadragen roll och när de fick en direkt uppgift, var det för att iordningställa mat i samband med medlemsmöten. De yttrade sig sällan utan direkt tilltal. På direkt fråga ville de däremot gärna prata om sina problem och de hade idéer om hur de skulle kunna förbättra sin situation. Enligt lag har de ingen äganderätt i boende och mark, men det anses ändå självklart att de ska ta hand om barnen. De har en lägre utbildningsnivå än männen och det är många som inte har gått i skolan alls. Av den anledningen har staten startat kostnadsfria alfabetiseringskurser och vuxenutbildning för män och kvinnor. En speciell kvinnoförening har också bildats, som framför allt ägnar sig åt utbildningsfrågor.

Samarbete med lokal samarbetspartner
Samarbetet med ADEMO fungerade mycket bra. Senior Adelino som är ordförande i föreningen har ägnat mycket av sin tid åt förstudien och han var mycket samarbetsvillig. Han har ett mycket gott anseende i samhället, på kommunalkontor och på banken, vilket var till stor hjälp. Han var angelägen om att presentera mig och projektet för olika myndighetspersoner och andra samarbetspartner även vid besöken i de olika byarna. Han var också angelägen om att informera mötets föreningsmedlemmar på det lokala språket machoa om förstudiens syfte och det framtida projektets syfte och tidplan.
Ett problem som begränsade direktkommunikationen med alla medlemmar var bristande kunskap i något annat än det lokala språket. I vissa isolerade byar kunde enbart 20 % av medlemmarna prata portugisiska, som nu är det officiella språket i landet. Men problemet löstes tack vare Sr Adelino och andra ADEMO-medlemmar, som tolkade.
Utbildningsnivån var generellt sett låg och kvinnor hade lägre skriv- och läskunnighet än män. I en av byarna var det enbart en av 22 medlemmar som hade någon skolutbildning över huvud taget. Detta krävde noggrann och tidskrävande information och instruktioner, vilket också kommer att krävas att man tar speciell hänsyn till i det framtida projektet.
Ett annat problem var bristen på tekniska kommunikationsmöjligheter med ADEMO. De saknade telefon, fax, postadress och dator. Kommunikation med Ademo före besöket blev möjlig tack vare hjälp av Eva Sandberg, som bor på Ilha de Mocambique. Under besöket var direktkommunikation enda alternativet, vilket var tidskrävande, men det gick bra tack vare gångavstånd mellan projektledarens boende och Ademos verkstad.

Erfarenheter och slutsatser av studien
– Fattigdomen är stor hos personer med funktionsnedsättning.
– Många av Ademos medlemmar saknar kryckkäppar och andra hjälpmedel.
– Utbildningsnivån är lägre än hos normalbefolkningen i landet.
– I avlägsna byar är aktivitetsnivån låg och inkomster saknas.
– Motivation och intresse finns att förbättra situationen både hos myndigheter, företag och också hos de handikappade själva.
– Missionärsverksamheten i distriktet har stor kunskap om fattigdomen och gör stora insatser för att åtgärda den.

Slutsatserna från studien resulterade i följande projektplan:
– Utbildning om och tillämpning av Community Based Rehabilitaton (CBR).
– Utbildning i arbetsledning och administration av organisationens och verkstadens verksamhet.
– Utbildning och stöd i ekonomisk styrning och ekonomisk redovisning.
– Organisera och utföra opinions- och påverkansarbete om handikappades rättigheter löpande och årligen vid den internationella handikappdagen.
– Utbildning för de kvinnliga medlemmarna om hygien och hälsosam kost i syfte att minimera antalet som blir sjuka eller föds med missbildning.
– Utbildning om Första Hjälpen
– Utbildning och information om HIV/AIDS.
– Stöd och utrustning till kvinnorna så att de kan starta bageri.
– Stöd till kvinnorna så att de kan lära sig läsa och skriva.
– Vidareutbildning i trä- och metallarbete.
– Verktyg för att starta skomakarverksamhet.
– Material för tillverkning av skolbänkar till Ademos skola.
– Utbildning om och förbättring av arbetsmiljön i verkstaden.

Insamling av egeninsatsen
Egeninsatsen samlades in från Hjälpmedelsinstitutets Biståndsförening.

Den totala budgeten har kunnat hållas väl och en mindre summa kan återbetalas. Posten för vaccinationer har emellertid överskridits. På grund av att jag denna gång skulle besöka och vara nära personer med funktionshinder i avlägsna byar insisterade vaccinationscentralen på fler vaccinationer än vid besöket föregående år. Posten för lokala resor har också överskridits med ett mindre belopp. Det senaste året har skett en prisökning på 27 % på framför allt bensin och därmed transporter, varför det är rimligt att balansera den kostnaden med Posten för valutaförsämring.

Undertecknat
Datum:

Ingela Friman
Projektledare och ordförande
Föreningen för Rehabilitering i Utvecklingsländer (FRU)

Datum: Datum:

Kerstin Bergenholtz Linda Axlid
Firmatecknare 1 Firmatecknare 2

Ingela Friman